Certifieringskurs i Permakultur
Leave a Comment

Mind-blowing saker händer i jorden! Tankar från PDC-kursens andra helg.

Vi är otroligt glada och tacksamma för att Magdalena Frembäck vill dela med sig av sina tankar och upplevelser från certifieringskursen i Permakultur. Nedan följer hennes reflektioner från PDC-kursens andra helg.

Helgen kretsade kring två avgörande delar för livet på Jorden. Jord och vatten. Philipp Weiss från Stjärnsund pratade om vatten och vattnets kretslopp. Med en bakgrund som civilingenjör i miljö och vatten ledde han oss genom begrepp som vattenbalans, interception, evapotranspiration, evaporation, precipiation, infiltration, transpiration. Jag 1.12tyckte det var superintressant men mycket att processa och något säger mig att jag bör läsa på i lugn och ro. För mig var Philipp en optimal föreläsare som balanserade kunskap med känsla och humor. Kändes uppfriskande att få handfasta tips på exempelvis hur en räknar ut hur mycket regnvatten en kan samla, och sedan vattna med.

Miljö och natur har alltid varit viktigt för mig, men det var under mitt första år i Australien som jag kom till någon slags insikt. Jag var på en quarterhäst-ranch vid foten av bergskedjan Great Dividing Range. Ägarna hade inte sålt en häst på över ett år på grund av den då sjuåriga torkan. Ingen hade råd att köpa hästar när fodret var så dyrt. Jag red quarterhästen Allie genom uttorkade flodbäddar, passerade kokadaver och stötte tillslut på en samling kor som låg vid ett tomt vattentråg. Jenny som red med mig ringde genast kornas ägare och förklarade att hans kor var utan vatten och att det var bråttom. Torkan i Australien har tvingat många lantbrukare att lämna sina gårdar, vilket kan innebära både en personlig sorg och konkurs, och ett socialt stigma. I andra delar av världen kan torka innebära att barnen inte längre får gå i skolan eller äta sig mätta. Torka kan innebära döden. I Sverige spolar vi ner vår avföring i dricksvatten, som Philipp påpekade. I Sverige låter vi kranar rinna i tron på att vi har ett evigt överflöd av vatten. Tvärtom så är det faktiskt brist på vatten i Sverige, under delar av året. Jag ska inte säga att cirkeln har slutits men det var omöjligt att inte tänka på just den här sekvensen i Australien, och det är som att min cirkel har utvecklats till ett causal loop diagram.

Maria Svennbeck fortsatte helgen med att prata om jord. Jorden har jag ju längtat efter. I min värld finns det något nästan andligt i jorden. När jag lämnade Australien efter mitt andra år där så var det den röda jorden som försvann ur sikt från flygplansfönstret som utlöste separationsångesten. Jag hade inte bott i “outbacken” men den röda jorden var likväl synonymt med min koppling till landet. Till slut fanns bara Indiska oceanen under oss, och röd jord, jakaranda och eukalyptusträd förvandlades till känslor och minnen. Nu satt jag i Hökarängen och fick lära mig om helt mind-blowing saker som händer i jorden. Växter, bakterier och svampar som lever i symbios, kommunikationssystem, försvarssystem. Helt otroligt. Trots den enorma biologiska mångfald som finns i just jorden så är vetenskapen ännu nybörjare på ämnet, och vi har fortfarande mycket att lära.

Från att jag bekantade mig med permakultur för en 5-6 år sedan har jag väntat på möjligheten att göra något mer än bara bekanta mig. Vi som går kursen är en diversifierad grupp och det är roligt att lyssna på allas erfarenheter, perspektiv och drömmar. Vissa är redan dedikerade odlare med kolonilotter och vardagsrum fyllda av plantor och växter, andra går fortfarande i tankeprocesser och undersöker hur de ska frigöra tid och plats för ett förverkligande av sina permakulturplaner. Entusiasmen kring lasagnebäddar och Berkeley-komposter var påtaglig.

Det här är liksom bara ett litet skrap på ytan av alla reflektioner och insikter som helgen bringade. Jag gör nog alla en otjänst om jag fortsätter och bör med andra ord avsluta nu, för läsbarhetens skull. Vill dock nämna att helgens teoriundervisning varvades med studiebesök för att se hur teorin kan tillämpas. Vi besökte skogsträdgården på Stockholms universitet som Dante Hellström har ritat och anlagt med hjälp av studenter, samt Sanya Falkenstrands kolonilott i Skarpnäck. Bilder från besöket till skogsträdgården får illustrera helgens samlade intryck.

Nu stundar sommaren, vädret till trots, och jag ser fram emot att träffa alla kursdeltagare om några månader. Det ska bli spännande att se hur allas designprojekt artar sig och förhoppningsvis får jag höra några anekdoter om hur sommarens odlingsexperiment har utvecklats. Tack till HOPP för ännu en givande helg!

Hälsningar, Magdalena.

PDC2 MagdalenaPDC2 Magdalena3

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s