Avglobalisering, Klimat, Lokalt, Matsäkerhet, Omställning, Peak Oil
Leave a Comment

Ull- och spinn SM 24-25 september på Wålstedts gård i Dala-Floda

Tidigare har vi framförallt skrivit om vad som händer lokalt i Hökarängen. Men eftersom det inte finns några hållbara städer utan en hållbar landsbygd, och eftersom vi stadsbor behöver lära oss mer om förutsättningarna på landsbygden, frångår vi nu detta.

fåren Wålstedts gårdDen 24-25 september ordnar Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda Ull- och spinn SM. Gården förväntas då fyllas av rekordmycket folk när Sveriges duktigaste spinnare möts och koras. (Karta)

Under helgen kan besökare handla ull direkt från fårägare, delta i kurser, lyssna på föredrag, besöka det småskaliga spinneriet, vara med på fårklippning, handla nyskördat och annat ekologiskt i gårdsbutiken, äta god mat och mycket mer. I utbudet bland kurserna finns ”Hur kan jag förbättra ullen på mina får?”, ”Nåltovning för stora och små”, ”Spinnkurs – Roliga tekniker” och Seminariet ”Fårkunskap för hantverkare och andra intresserade”. Mer om programmet här.

Här följer en intervjutext med Per Wålstedt, fjärde generationens bonde på Wålstedts gård, om hur verksamheten överlevt över generationerna genom snillrika lösningar, slit och samspelta släktingar.

Dala-Floda består av flera små byar utspridda på båda sidor om den slingrande Västerdalälven med Dala-Floda kyrka i centrum; Holsåker, Kyrkbyn, Syrholen, Bäckbyn, Svedjebyn, Sälje, Forsgärdet, Hagen, Mossel och Sunnanbyn. Vägen ut till Wålstedts gård ute på Näbbäcksholen, längs ut i byn Hagen går över Kyrkälvbron, Sveriges längsta trähängbro för biltrafik. Djur i hagar, gårdar, handmålade byskyltar och vägskyltar skrivna på flomål, med ett tak över â och ô kantar vägen. På vänster sida passerar ”Gungbrona”, en hängbro i trä där älven forsar som mest. Genom byn Hagen öppnar odlingslandskapet upp sig, – Wålstedts gård brukar totalt 70 hektar varav man arrenderar närmare hälften av gårdarna runtomkring, – tills vi har nått vägs ände och är framme.

Träbron Dala-Floda foto Maja Lindström Vägskyltar Dala-Floda foto Maja Lindström

Bilderna: Kyrkälvbron och vägskyltar. (Klicka på bilderna för att se dem större).

På Wålstedts gård sjuder det av liv och aktivitet. Genom ullspinneriet, fåruppfödningen, åkrarna, drivväxthusen, hönsen, grisarna och gårdsbutiken, cirkusskolan, pubkvällarna, bondfukostarna och mycket annat genom åren har generationer av Flodabor och tillresta lärt känna gården som nu drivs i fjärde generationen.

Ryafår och först i Sverige med krav-märkning

– (Per) Min farfars far Lennart Wålstedt och hans fru Mary träffades på Spelgårdens pensionat i byn Syrholn i Dala-Floda i början av 1900-talet. Lennart och Mary blev betagna av den vackra naturen och dräkterna i Floda och bestämde sig för att flytta hit. Några år senare, 1918, timrade de ner en ödegård i byn Hagen där folket hade dött i lungsot och timrade upp det här på Näbbäcksholn. Folk i byn, som hade jordkällare på kullen på den tiden sade till dem att de var tokiga, att här inte fanns annat än huggorm och sten!

Wåhlsteds gård arkivbildTillsammans byggde Lennart och Mary upp gården, införskaffade Svenska lantrasen Ryafår, beredde skinn, spann ull för hand, startade väveri, färgade och stickade ull. På somrarna gick fåren på fäbobete. Lennart engagerade sig i hembygdsgården i Dala-Floda och bildade Svenska fåravelföreningen. Mary födde fyra barn som alla på olika vis bidrog till det idag välkända varumärket Wålstedts garner och ekologiska jordbruk. Bilden ovan: Ryafår på väg hem från bete. Arkivbild lånad från Wålstedts textilverkstad.

Ryaull Wålstedts gård Dala-Floda foto Maja Lindström

Bilden: Ryaull. Ullen tvättas i ammoniak som när den blandas med det naturliga fettet i ullen blir till såpa. 

På 1930-talet for sonen Lasse till Tyskland och köpte en tekniskt avancerad spinnmaskin som gjorde Wålstedts spinneri ledande i Sverige i ullgarnsframställning. Men några år senare brann spinneriet ner, reservdelar gick inte att få tag på eftersom det var mitt under Andra världskriget, så Lasse, som var tekniskt begåvad, byggde upp en mekanisk verkstad och köpte in en metallsvarv och tillverkade själv nya reservdelar till spinnmaskinen. Och så gör man än idag.

Wålstedts ullspinneri 1 foto Maja Lindström Wålstedts ullspinneri 2 foto Maja Lindström
Wålstedts ullspinneri SAS-eran foto Maja Lindström

Bilderna ovan: De modernaste maskinerna i maskinhallen är från 70-talet. Den riktiga storhetstiden hade spinneriet på 60-talet när spinnmaskinen gick dygnet runt för att producera stolstyg till SAS. 

Fram till mitten av 1980-talet färgade man allt garn för hand i öppna kar i textilverkstaden. Lasse Wålstedt utvecklade “det praktiska färgsystemet” som fungerade som referens och nyckel för den manuella färgningen. Han använde härdiga kypfärger som med ett fåtal färgbad gav alla färgerna i färgcirkeln. Idag har man övergått till ekologisk färgning eftersom kypfärger är giftiga, berättar Roger Buch som idag driver spinneriet med frun Sonia.

Wålstedts ullspinneri 3 foto Maja Lindström
Wålstedts ullspinneri 4 foto Maja Lindström

Genom att styra fåraveln mot specifika mål har man lyckats få fram ullkvaliteter som sträcker sig från långfibrig och glansig ryaull till finfibrig och mjuk finull.

ull från fjällbete som spinns av wåhlstedsIdag är storkunderna textilkonstnärer
världen över.
Wålstedts samarbetar också med en rad ullleverantörer som saknar eget spinneri. Ett av dem är intressanta Åre Fjällbete ekonomisk förening, som delägs av bönder, renskötare, hantverkare, restauranger, hotell, församlingar och privatpersoner i Åre. Med hjälp av muntliga avtal och utan arrendekostnader håller föreningens kor och får Årelandskapet öppet, samtidigt som jordmånen förbättras och kol binds i markerna – allt utan hjälp av bekämpningsmedel, konstgödsel eller maskiner. Delägarna i sin tur får lokalproducerade produkter som mjölk och kött av högsta kvalitet och inte minst möjligheter till relationsbygge som angår alla. Bilden: är låna här.

Det känns som om ni har lyckats skapa ett väldigt bra varumärke med gården. Det måste ha funnits affärsbegåvade släktingar?

(Per) Det riktigt unika med spinneriet var småskaligheten. Den Svenska lantrasullen höll hög kvalitet och med hjälp av spinnmaskinen kan man än idag skapa sin egen unika färgställning genom att kombinera tre olika garn. Men jag vet inte om vi var så bra på att marknadsföra. Även om det händer än idag att folk berättar att de minns hur inlevelsefullt Lasse förevisade besökare i spinneriet.

– (Per) Men hans bror Erik, min Farfar var ju ingen affärsman direkt. Han producerade mycket potatis, tröskade åt folk, hade gris, höns, får och några kor. Vid ett tillfälle fick han sälja sin frimärkssamling för att klara sig.

Pers föräldrar, Meta och Tryggve Wålstedt tog över gårdsdelen 1977. I början hade de mjölkkor och några år senare började de odla ekologiskt. 1985 var de bland de första i Sverige som blev Krav-märkta.

sunnanheds fjällkor(Per) Mor och far blev alternativodlare. På den tiden prioriterades gårdar som gödslade åkrarna med konstgödsel. Mor och far gick mot strömmen, de hade fjällkor och rödkullor som förr i tiden, före intensivjordbruket. De passar bra på magra marker på fäbovallen. Dagens ko skulle äta upp deras vinterförråd på två dagar, ler Per. Mjölken levererades till Dala-mejeri och sedan till Milko. 1991 såldes korna. Far räknade på att det borde finnas potential i grönsaksodling, skaffade växthus och började med grönsaker och potatis. När far och mor träffade folk på Länsstyrelsen som jobbade med jordbruksstöd skakade de alltid på huvudet och tyckte de var tokiga. Bilden; fjällkor från Sunnanhed på Ärteråsens fäbod, lånad här.

(Per) Att odla ekologiskt och grönsaker i Dalarna var udda. Det tog tid för Länsstyrelsen men runt 1994 förstod de. Då hade det blivit ekonomisk kris. Jag minns den otäcka stämningen. Far berättade att vi troligtvis skulle få lämna gården och flytta till en hyreslägenhet. De där åren har präglat mig. Vi barn blev lika delaktiga i bedrövelsen som de vuxna, även om vi inte kunde påverka. Det enda vi kunde bidra med var ju att hoppa in som billig arbetskraft om somrarna. Till slut strök bankerna våra skulder.

Hur ser det ut idag?

– (Per) Sedan 90-talet har ju skog och markpriserna gått upp. Vi har fått hjälp att värdera upp gården och få ner räntorna, så att vi har kunnat låna mer till investeringar. Sedan 2007 har ekotrenden växt sig stark och vi har till exempel fått ett gott samarbete med Biodynamiska i Järna.

Bilderna nedan: är lånade från gårdens facebooksida.

Wålstedts gård potatis Wålstedts gård skörd

Har ni tunga lån idag?

– (Per) Fastigheten är inte riktigt belånad till max. Det går med hjälp av envishet och uthålliga kreditgivare… Min farbror brukar säga att en bonde ska ha en skörd i ladan, en på åkern och en på banken. Idag har de flesta bara en skörd på åkern och den är belånad. Det blir extra kännbart för oss som har så höga omkostnader och gamla maskiner.

Samtalet glider in på Järnagårdarnas framgångar som leverantörer av ekologiska och biodynamiska produkter och frågan om hur stor roll det har spelat att de har “sin egen” bank, Ekobanken, som har arbetat aktivt med att stödja ett långsiktigt uthålligt jordbruk.

(Per) Jag har funderat en del på generationsskiftet. Sedan jag och min fru Signe blev delägare i produktionen har vi börjat göra lite förändringar. Kanske kommer vi prata med Ekobanken framöver.

– Hur vill du ha det?

– (Per) Jag och Signe har investerat i ett packeri för att få större andel i produktionskedjan. Vi odlar grönsaker i stor skala nu. Jag ifrågasätter varför vi inte får ordentligt betalt för det arbete vi lägger ner. Jag vill ha mer tid med mina barn, inte jobba jämt.

– Hur många anställda har ni?

– (Per) Vi har 6 deltidsanställda i packeriet och 15-25 timanställda som rensar ogräs från midsommar och framåt. Det har kommit och gått många praktikanter och säsongsarbetare här genom åren. Till skörden krävs ungefär 4 personer, men hur många vi kan anställa beror på ekonomin. Vi försöker hålla kvar de som är bra. Det är ett stort sjå att ringa in och disponera anställda efter väder och vind.

Per berättar om oförglömliga polska säsongsarbetare som hade ork att först jobba hela dagen på knä ute på åkern, sedan plocka bär i skogen och avsluta kvällen med dans i trakten. På frågan om de aldrig blev trötta försäkrade de att vila skulle de ju göra när de låg i graven!

– Vilka är det som kommer och jobbar idag?

wåhlsteds gård utplantering av försått– (Per) Det är thailändska tjejer, romer och muslimer från Mockfjärd som vill arbeta. I sommar har flera ensamkommande flyktingungdomar jobbat här. Bilden: lånad från gårdens facebooksida.

– Hur är det med lönsamheten?

– (Per) Det är som att spela på lotto. Vi satsar mycket i början av säsongen. Utgifter för utsäde och löner måste sedan ge avkastning. Man vet inte hur mycket som regnar bort. Man kan inte räkna med toppskörd. Man får utgå från medelskörd och att det dessutom blir ett visst svinn, att ungefär 30% av skörden faller bort under lagring. Bli det flera år med dålig skörd är det svårt att täcka utgifterna. Därför måste vi kompensera med att ta bra betalt även när det är bra skördeår, men då ökar samtidigt utbudet vilket leder till att konkurrenternas priser sjunker… Som 2008, när det både var ett dåligt skördeår och ekonomin samtidigt gick ner.

Per berättar att de, utöver försäljning i den egna gårdsbutiken, bland annat levererar till Dalaodlat, Grossisten i Mora, Grönsaksodlarna och Grönsakshallen i Sorunda. De säljer också återkommande på bondens marknad i Mora. Med hjälp av bra leverantörer har de kunnat hålla priserna drägligt högt.

– (Per) Vi har varit dåliga på att ta betalt för hela arbetsprocessen tidigare. Vi gör ju allt från att dra upp plantor i växthusen till packning och viss försäljning. Men det blir lätt rörigt; vi har 25 grödor och måste hela tiden hålla reda på hur mycket arbetsinsats varje har tagit i anspråk för att kunna ta rätt betalt.

Per Wåhlsteds gård 2015Att köpa lokalproducerade ekologiska råvaror innebär inte bara att man får äta giftfritt, färskt och näringsrikt. Det ger också ett öppet, vackert landskap och arbetstillfällen.

– Gynnar de boende och den lokala mataffären
här i Dala-Floda era produkter?

– (Per)
Vi har ett bra stöd hos Flodaborna, en respekt och ett förtroende, även om inte alla köper. Sedan ser ju ICAs utbud ut som det gör, de måste ta emot ”I love eco morötterna” även om de vill ha mer av våra grejor. På sommaren när vi levererar som mest är det ofta sommarvikarier i butikerna som inte alltid vågar fatta egna beslut om vad de ska ta in. Vi skulle behöva åka runt och sälja in oss. Bilden: Per Wålstedt i traktorn. Lånad från Wålstedts facebooksida.

Gengasdrift och färre transporter

När det kommer till framtida matsäkerhet, skulle ni kunna mätta Dala-Flodas befolkning på idag runt 700 personer?

– (Per) Om kanalerna fanns där så skulle vi det.

Hur kan det svenska jordbruket överleva även i en framtid präglad av brist på fossila drivmedel? Samtalet styr in på ekonomijournalisten och författaren Gunnar Lindstedts bok Svart Jord (Bokförlaget Forum 2011). Han är en i raden av allt fler som uppskattar att det redan runt 2020 kommer råda brist på fossila drivmedel. Att då förlita sig på att stora företag med fabriksmässiga metoder kommer kunna fortsätta försörja oss med livsmedel, är inte realistiskt, menar Gunnar Lindstedt. Slutsatsen är att människor kommer behöva ta mer aktivt ansvar för sin matförsörjning, vilket troligtvis kommer mana fram ett mycket mer decentraliserat kretsloppsjordbruk. Och till att vi kommer få betydligt fler bönder.

– (Per)
Jag har läst hans bok! Jag bläddrade faktiskt i den häromdagen. Det är viktiga frågor. Vårt stora problem är att vi inte hinner lyfta blicken mot de stora problemen, när vi dagligen har fullt upp med att brottas med de nära. Det behövs en utifrånlösning för att bönderna ska kunna omsätta insikterna till handling.

– Hur skulle ni påverkas av högre dieselpriser eller en mer osäker tillgång till bränsle, som ju är ett troligt scenario allteftersom tillgången på fossil energi faller?

Wålstedts gård foto Maja LindströmPer berättar att gården förbrukar ungefär 18 kubik (18 tusen liter) bränsle per år. Med åren har bränsleförbrukningen gått ner, den största traktor på gården drar i snitt 7 liter i timmen. Under våren när plantorna dras upp på pall eldar man med flis i växthusen. Bevattningen sker genom dieseldrivna pumpar som pumpar upp vatten från älven precis intill. Gårdens naturgödsel kommer från närliggande ridklubbar och Dalvikskvarn några kilometer bort.

(Per) Att vi samarbetar med Bondens marknad i Mora ger färre transporter, men visst skulle vi få problem att leverera med mindre bränsle. Vi skulle få ransonera bränslet till de viktigaste transporterna. Under kriget löste man det med gengas.

Vid tiden för Andra världskriget hade Dala-Floda sin egen gengasflistillverkning och när man ser gamla bilder från trakten från förr slås man av hur avverkat det var. Utan fossildrift var det naturligt att avverka närmre byarna. Johan Linell som driver bloggen vedbil. se berättar över telefonen att han för några år sedan byggde om en dieseldriven traktor till bensinmotor, som sedan fick ett gengassystem. Traktorn fungerar förvånansvärt bra och används kontinuerligt i driften på föräldragården i Rättvik, berättar Johan.

– (Per) Önskedrömmen vore ju att det var ekonomiskt lönsamt att lösa de långsiktiga frågorna. Jag skulle vilja ha mer köttproduktion här på gården för att få mer egen gödsel så vi kan återföra näringen, sluta systemet. Som i berättelsen om Nås, där man var så snål så att man sprang hem och sket på dasset på dyngstan för att ta tillvara på skiten, skrattar Per. Dynga behövs ju också för att göra biogas.

– Vad är det bästa med ditt jobb?

Per Wålstedt– (Per) Jag kan inte tänka mig något arbete som är mer verkligt, mer konkret. Pappersprasslande kurragömmalek, det är arbete i städerna för mig. Jag njuter av att se årstidernas cykler. Alla steg i odlingen är lika inspirerande. …Samtidigt går man där och drömmer om förändringar.

Bilden: Per Wålstedt. Fotot är lånat från gårdens facebooksida.

Text och de bilder där inget annat uppges, Maja Lindström.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s